Mellan huvudet och svansen
Aron Rantatalo
Masteressä
Kungliga konsthögskolan
2012
Guldkalven. Så tänkte jag döpa min monumentala hembränningsapparat som aldrig blev
gjord. Jag tänkte att moses förbannat det för tusentals år sen. Vad kan jag göra åt det idag?
Så fick jag det här istället, nån slags trasig livboj.
Mellan huvudet och svansen tänker jag döpa den. Finkeloljorna som man inte vill ha, det som
är äckligt, det kommer först och smakar och luktar rakvatten, det som kommer sist smakar
inte lika illa, men är bara fel. Man vill frigöra spritens kropp och blod från det genom exakt
destillation.
På engelska heter det ”spirit”.
Och det visade sig att jag gjorde det, en shamanistisk trasig livboj. Så livsfarlig som Moses
alltid trott. Livet är hårt och vulgärt, ända tills man gått igenom det, mellan huvudet och
svansen
På kvällarna efter skolan satt jag i min ateljé och lät bli att dricka. Läste på om hembränning.
Jag var tvungen att bygga en hembränningsapparat av en vinhink, en doppvärmare, ett
plastlock två hinkar och akvariesilikon.
Jag visste att det var fel.
Enkel design, en 10 liters hink med mäsk står på en uppochnervänd 5 litershink i vinhinken.
Doppvärmaren går genom vinhinkens lock och ner i mäsken. Doppvärmaren håller 45 grader.
Mäsken dunstar sakta, skapar kondens på vinhinkens lock och sidor. Hela uppsättning står
smått lutad så kondensen rinner till ena sidan och ner till botten av vinhinken. Den står vid ett
dragigt fönster för att effektivare skapa kondens, 3 dagar för att bränna ur 10liter mäsk. 3 liter
40%, inte helt ren sprit men lite finkeloljor eftersom den bränns långsamt. Kola
jag konstruerade en idé, om att jag byggt denna brännare för att strippa mäsk för senare
bränning, för min skulptur, för konsten.
Den fick gå (koka). Jag fortsatte fundera på olika sätt att bränna sprit. Som ett sätt att vara
kreativ.
Jag vet hur man gör i tornedalen. Jag vet hur min skulptur ska göra.
Jag hade just slutat dricka för andra gången och jag kunde bara välja mellan att vara manisk
eller panisk.
Jag funderade på möjligheten att bygga en kolonn av ölburkar, fyllda med skurbollar för
maximal reflux. Jag hade burkar, skurbollar kostar 5kr styck på ÖB. Kokkärl av en 15liters
dunk som jag tidigare jäst mäsk i. Vattenkokaragregat som värmekälla.
Jag hade just avslutat en veckas fylla och behövde sysselsätta mig.
Jag började med att maila claes ohlsson om deras 15liters dunk som jag ägde, undrade vilken
plast dunken och locken var gjorda av, samt packningen i locket.
Dunken var PE, locken PP och packningen PTFE, Perfekt för ändamålet, alla plaster fungerar
med värmen och alkoholhalten som kommer att vara i kokkärlet. Jag ringde företaget som gör
aluminiumburkar för läsk och öl i Sverige, de använder ett slags lack inuti burkarna, men
kunde inte svara på frågor. Han som kunde hade gått hem. Jag vaknade tidigt och ringde igen.
Fick prata med chefen. Det skulle inte vara farligt.
Så, jag köpte en vattenkokare, började skära i ölburkar och plocka isär vattenkokaren. Jag skar
upp ett hål i dunken förde in vattenkokaraggregatet, använde packningen från vattenkokaren
och tätade med akvariesilikon.
Sov.
Jag hade ringt min pappa på fyllan. Sagt en massa saker som han behövde veta. Jag fick ont i
magen.
Jag åt inte.
Sov 3-4 timmar i stöpet. Hade ingen uppfattning om tiden utanför min ateljé. Snön öste ner i
tjocka långsamma klumpar. Jag slutade röra mig i skolan och staden.
På nätterna drömde jag om 21:a december 2012. Överleva jordens undergång, hur skulle jag
överleva? Vad skulle jag ta mig till, hur skulle jag förvalta mitt liv.
Det var för intensivt.
Jag lämnade en dag utan någon tanke. Satte mig på Ybuss och smög E4:an upp i nattmörkret.
Det var snökaos på vägen.
I tönnebro var det lastbilskaos.
I Umeå var ingenting kaos. Vägarna plogades kontinuerligt, barnen sov i sina sängar. Alla var
nyktra och inte rädda för någon undergång överhuvudtaget. Elis skulle ha massäck, maja hade
glömt sina vantar på dagis.
Julen
Och sen kom jag tillbaka. Jag packade borrmaskinen, dremeln och en trasig termos som jag
dumpstrat i sommras.
Jag åkte med X3000, high society. Kom fram samma kväll.
Tvungen att provsmaka mäsken, inte gott men starkt och ordentligt utjäst.
Jag började bygga. Termosen fick hål i botten. Jag köpte skurbollar på ÖB, 11 paket, två i
varje. Jag proppade fullt så mycket jag kunde. Borrade och sågade ett hål i dunkens lock,
värmde plasten(pp) med värmepistol tills jag kunde tvinga termosen genom hålet. Lät den
sitta i botten, tätade med silikon.
Det blir en underbar kolonn.
Jag forserar den här hembrännaren, tvingar mig själv att vara manisk. För att jag inte vet vad
annars...
Vaknade med sockerfall.
Jag fortsätter på apparaten, borrar i ölburkar, tätar med akvariesilikon som stinker amoniak.
Amoniaken dunstar effektivt, det är därför den är där. Livet fylls av praktiska detaljer, det är
lätt och det går ihop. Det går inte att pumpa mer än 10 meter stigande, koppar har en
katalytisk effekt, vvs kopplingar är billigast online, erich fromm säger att konst är ett fattigt
substitut för kärlek. Och stolen går sönder, ett ben ger vika, en hårdrockare kommer in och
ska kolla ventilationen. Får jag för mycket eller för lite luft. Jag får för mycket. Jag kan hålla
med om det.
Skurbollar proppas ner i ölburkar. Jag borde kanske prata med någon, min professor eller
psykiatrin.
Jag bänder glödgade rör runt en kryddburk, spiralen får plats i en ölburk. Det passar för bra.
Som att kryddburkar var dimensionerade för att jag är menad att göra en kopparspiral som
passar i en ölburk.
Borrar, en rörstump sticker ut nedtill en sticker ut upptill.
Det går kanske inte egentligen ihop.
Sover och missar clas ohlsons öppettider, de stängde arton, för det är tydligen lördag.
Jag bygger.
Jag tror inte på någonting, jag bygger. Gnistor flyger och rummet luktar amoniak. Det känns
värdefullt.
Jag får en bilkylare av min pappa, den ska kyla vattnet i mitt slutna pumpsystem. Han
kommer till min skola med den. Skojar om att man inte ens kan sitta ner i min ateljé. Mitt
problem är att ut och intaget är 3,2cm och min slang för kylningen i kolonnen är 0,8cm.
Jag går till clas ohlsson utan någon plan. Hur kopplar man 3,2 till 0,8. Hittar en bensintratt
som kan fungera med epoxy och kanske silvertejp. Stoppar ner ett extra munstycke i paketet,
köper det och klämringskopplingar och en konserv gulashsoppa. Spolar ner soppan i toaletten
utan att tänka efter.
Silikon och amoniak igen. Jag somnar, sover ett par timmar innan det är dags att ringa Emma,
väcka henne och barnen för dagis/skola.
Emma tror att det heter hipoxy, jag brukar påminna mig själv om det. För att världen ska bli
lite snällare.
Jag somnar inte om. Hyper, ögonen stirrar runt i rummet.
Jag åker till ropsten för att gå på myrorna med Dan. Han märker att jag inte är okej, men jag
snackar runt det.
Hittar en babystol och en hink som kan bli bra. Köper finans och ett paket med tuschpennor
också, bara för att jag kan.
Tillbaka till ateljén, sova. Bygger vidare, silikonet har stelnat skapligt, borrar hål i konserven,
får den på plats med ännu mer silikon. Bänder kopparrör, hål i hinken, silikontätning. Limmar
slangen till pumpen, kletar silikon på universaltermostatgivaren. Limmar bensintrattarna på
kylaren och tänker att det här kanske faktiskt kommer att gå.
Jag måste köpa mer socker och sätta mer mäsk. Näsblod.
Sover igen. Mäsken släpper ut avgas i rummet, lukten ligger långt bak i näsan. Jag tänkte gå
på utställning idag men det går inte. Magen gör ont.
Mattias ringer, frågar om jag ska med till pingstkyrkans secondhand i huddinge. Jag tar mig
iväg, jag måste, behöver något att ställa kylaren på, den har nämligen inget lock. Jag behöver
något att ställa en mäskdunk på. Jag hittar en duschpall. Men jag köper inte, vi åker till
erikshjälpen i fittja. Jag hittar samma duschpall där, köper den 5kr billigare.
Köper mer socker, ska nog sätta mer mäsk. Ateljén luktar mer när man kommer tillbaka., man
är jag.
Jag smakar av spriten, den smakar som när man var liten. Den behöver kolas. Smakar lite, lite
som lacknafta luktar. Det är headsen, huvudet på draken.
Draken som river genom huvudet in och ut i ett oändlighetskonsum.
Jag missade resan hem idag, jag trodde att det var imorgon, så illa är det. Men jag bränner
sprit, jäser mäsk. Jag engagerar mig uppenbarligen.
Jag lovade Emma att komma hem. Åkte med ybuss samma kväll, luktade bakfull. Maja
kramade mig så mycket, jag var välkommen tillbaka till livet.
Tillbaka i Umeå börjar jag gyma med min storebror, benpass på onsdag, överkropp på fredag
och benpass igen på söndag.
Familjen har fredagsmys, glass och chokladsås, vi tittar på harry potter och hemligheternas
kammare, dubbat.
Sen åker jag tillbaka. Jag packar med mig ballonger. Maja såg det och skrek förorättat att jag
skulle ha kalas i min ateljé och att hon inte var bjuden.
Jag lovade att det inte var något för henne.
78,3 ° feber. Ballonger på petflaskor fulla med mäsk, fångar upp avgaserna på ett primitivt
sätt.
Givaren sticker ut som en hundpenis. Droppar sakta ner i flaskan som kolas och sen manuelt
går till munnen.
På väg kollar jag mina meddelanden, tydligen har ventilationsgubbar varit inne i min ateljé
igen och den här gången har de pratat med vaktmästarpeter. Vaktmästarpeter har pratat med
min professor Peter. Han har lämnat ett meddelande till mig. Jag måste få undan allting innan
imorgon för då kommer det vara ventilationsinspektion. Slänga alla tomma sockerpaket, vädra
ut mäskavgaserna, gömma mäskkärl o.s.v.
Jag gömde allt i sopsäckar och staplade det i ett hörn. Väntade på inspektion.
Jag behövde en sladd, clasohslson kallar den apparatsadd. Den satt i en gammal scanner i
bortgiveshörnan. Jag behövde tydligen registrera mig för att få CSN.
Jag försöker.
Sen borde de vara klara med inspektion, jag sätter igång kokaren, börjar koka riktig sprit.
Provkok utan kylning, allt är inte i sin ordning, det läcker lite i kolonnen läcker ur
kylarhinken. Men det kokar, sprit komer ut. Jag mäter och det är 81%. Jag misstänkte att
inget skulle komma, att ingen skulle komma.
Så jag är lyckad, allt jag tänker blir som det ska och alltid ska det vara så.
Och Jag förstår att jag egentligen aldrig trott på brännaren eller mig själv.
Men den står där styv och stilla, dioden tänds och den börjar frusta, kolonnen rycker lite och
börjar svaja, sprit kommer ut i ett par sprut, sen droppar det lite. Hela kolonnen och kokkärlet
skälver lite till och sen tystnar allt.
Den ska inte rusa iväg så.
80 procent, sånt brukar man få när man kokar för varmt. När kylningen är i ordning ska jag
nog kunna fånga den på 78,3 grader eller nåt. Det är tanken.
Men nu ska jag kola två gånger så är allt bra igen.
Först ska jag bara till sollentuna och köpa en eller två trädgårdsstolar i plast.
Egentligen borde jag åka nu.
Sen åkte jag. Tjejen sålde två olika sorters trädgårdsstolar, en risig variant för 35kr styck, en
fräschare för 90kr.
Hon verkade lite tänd på mig, tills jag sa att jag ville ha en av varje.
Då förklarade hon för en idiot att folk brukar vilja ha matchande par, det ser lixom bättre ut.
Då sa jag att det var för konsten. Då såg hon på mig igen och fnittrade. Jag fick båda för en
jämn hundring. Och hon skulle komma på mitt vernisage.
Och sen började jag täta produktkylaren och kolonnen. Jag skar upp mitt pekfinger, blödde.
Det gick bra. Kylaren blir för tung för stolen, den kommer nog att välta om jag fyller den med
vatten. Jag måste göra stolen framtung. Och jag är rädd för folk igen.
81 procent måste bli till 40nånting. 2 liter 80 %, 1,6 liter, det borde landa på 44%, det blir
bra.
Sov, sen vaknade jag och Emma hade ringt 78 gånger. Det är ingen överdrift, det var exakt.
Man brukar annars alltid säga 78 när man överdriver. Hon hade varit orolig eller nåt sa hon.
Jag ville inte prata om det.
Jag riggade upp kolningen, tänkte provbränna med kylning. Men ingenting fungerade,
kolonnen passade inte längre, jag vet inte varför. Gängorna måste ha deformerats av värmen
under kokningen, eller när den svalnade? Pumpen orkade inte loppet runt. Spriten blev svag i
kolningen. Jag vann inte setlers of catan. Jag nämnde min titel på verket och Dan gjorde en
grimagsch. Jag kan inte ens stava till grismask.
Jag är så dum.
Somnade klockan fem på morgonen efter att ha skrivit arga mail.
Vaknade några timmar senare. Stirrade ut i ingenting och såg en burk med Cayennepeppar på
mitt bord skälva. Som i Godzillafilmen. Jag kunde inte förstå om undergången var nära, eller
om mina tappar och stavar var i gungning.
Jag hade aldrig känt så starkt för att slänga mig ut genom fönstret. Bryta nacken i bara
kallingar och ligga förlamad och förnedrad i snön. Göra på mig.
Jag hittade ett chips på golvet som jag åt.
HB:n började komma ut starkare ur kolröret.
Ringde min storebror ville ha numret till pappa.
Han hörde att jag hade gråtit, frågade vad det var. Jag sa hembrännargrejjer. Jag vet inte om
han trodde mig.
Han skulle sms:a numret. Det gjorde han aldrig.
Jag behövde på riktigt prata om pumpsystem, min pump från ebay, var för svag.
Jag funderade på att köpa en cirkulationspump på tradera, det låter bra, men jag har ingen
aning om vad det är.
Jag hade aldrig sparat pappas nummer, jag hade det alltid i senaste samtalslistan, men nu hade
Emmas 78:a ringningar puttat ner allt i glömska.
Jag försökte ändå att ringa till numret som han senast haft, men som han sagt nåt om att han
inte längre hade.
Han svarade.
Tydligen har han två simkort i mobilen i och med hans nya jobb.
Ja en cirkulationspump pumpar mellan 1100 och 1800 liter i minuten, det är på tok för mycket
för ändamålet, slangarna är för trånga och allt annat.
Jag måste hitta något annat.
Kanske skulle en spolarpump kunna fungera. Den ska ha både bra tryck och flöde.
Första gången jag brände var jag nykter i tre år. Spriten blev svag, smutsig. Jag tvingade min
kompis Andreas att dricka den. Vi spelade monopol med hittepåregler, han ville inte dricka,
jag trugade.
Han blev glad av det tillslut, och jag slappnade av.
Jag skriver på en piratvariant av word från 2003. Går inte att bifoga i mail. Och annat high
tech.
Jag fick veta att skolan hade en akutfond, för akuta ekonomiska situationer.
Ja, den borde jag kvalificeras för. Jag gick dit. Jag hade med mig hyresavin,
tandläkarräkningen och ögoninflammation.
Hon trodde att jag gråtit flera dagar. Jag ville säga att det var okej. Men det var det inte. Hon
tyckte synd om mig, tyckte jag gott och väl kunde gråta över min ekonomiska situation.
Det räckte inte.
Jag grät inte fast jag borde.
Ögonen slemmades igen.
Jag fick 10 000kr.
När jag berättade för mattias sa jag att jag inte hade fått någonting, men att jag sen hade åkt
ner på stan för att köpa socker och hade köpt en trisslott, som jag vann 10 000kr på. Det
kändes som mer, kanske mindre förtjänt eller desperat, mer som en bonus.
Dan tyckte det var en konstig lögn. Det var nog det.
Chico tyckte att jag skulle åka på Casinot och sattsa allt på rött.
Om en spolarpump till en v90, som jag just köpt på tradera, skulle vara tillräckligt potent för
min uppsättning. Så skulle jag kunna använda en lampdimmer, som jag haft liggande i min
ateljé, för att ställa in effekten manuellt. Den klarar inte starkström men ska nog fungera med
bilelektronik på 12volt.
Det kan gå, det kan bli bra. Jag tror det.
provglaset med sprit skälver på mitt bord igen. Jag inbillade mig aldrig.
Jag åker till pappa, han ska visa mig hur han bränner sprit. Vi kokar en dag, eller jag kokar.
Han visar sin uppsättning och säger att jag får sköta resten. Oscar kommer också, han ska få
en bil, men det är lite fix kvar. Så de är ute i garaget och jag kollar tv, går ut och kollar
temperaturen på koket ibland. Jag åker i Oscars nya bil tillbaka till Umeå. Vi stannar på Ikea
och äter lunch, vegetarisk pizza. Jag köper en kastrull också.
När jag kommer hem blir det bra, jag kan äntligen andas.
Det känns ohållbart att fortsätta i den riktning jag tagit. Egentligen är det för mycket att göra.
Men det är sportlov och mina barn behöver pappa. Det är min första prioritering. Jag behöver
mina barn. Vi åker till Luleå, till min mamma och lillebror, åker slalom och snowboard, Elis
lär sig, imponerar på brädan. Men vill helst åka störtlopp.
Jag kan inte tekniken, får ont i fötterna, står mitt i backen som ett fån.
Men det är roligt för barnen.
Tillbaka i Umeå har min spolarpump anlänt, den ligger i skålen på köksbyrån och påminner
mig hela tiden om vad jag måste göra.
Dagarna går ändå, jag köper en tv för barnens skull, nån slags platt.
Jag kokar en chiligryta i nya kastrullen.
Vi fick ett playstation 2 av pappa och jag köper madagaskar och Lego starwars till det, spelar
med barnen.
Sen åker jag ner på söndagen och då är det stressigt, intensivt. På väg till bussen ser jag ett
norrsken. Bussresan går bra, men känns väldigt mycket som att jag lämnar livet för att krypa
in under jorden och bo med maskar i mull.
Jag kom fram, vet inte ens vad jag gjorde. Tätade kolonnen, tätade spolarpumpen, väntade en
dag innan jag vågade prova . Tätningen skulle få härda. pumpen dog efter två timmar.
Så första prioritet är en ny pump. Biltema i botkyrka kanske? Jag kollade clas ohlsson på
nätet, de har en trädgårdspump som drivs av en borrmaskin, det verkar perfekt, då kan man
ställa effekten själv, utmärkt.
Jag köper den för 99kr och mer silikon. Sen hinner jag inte mer, imorgon ska jag installera på
galleriet.
Mitt blod på golvet, på dörren, på silvertejpen, överallt.
Jag förstod att jag hade något felinställt i min konstitution, i relation till läckage. Jag kunde
inte få någonting tätt, jobbar på min apparat, kolonnen läcker ångor, pumpen läckte trots allt.
Jag provade silikon, provade igen, bättrade på, bättrade på med vulktejp, det ska ju vara bra.
Det läcker, allt läcker, mitt liv rinner mellan fingrarna. Jag har vernissage imorgon, det här
fungerar inte.
Jag jobbar som ett äckligt djur. Ingenting hjälper. Ingenting fungerar. Jag måste vänta på lim
och silikon att torka. Och jag tappade en stor tung jävla grej i huvudet. Den slog upp ett hål i
mitt huvud. Jag kände trevande efter med fingrarna, ett stort jack i min skalp och det
strömmar ut blod, för snabbt, för mycket. Jag blev rädd, trodde att jag skulle förblöda.
Jag ringde Emma, ville ha några sista ord. Hon trodde mig inte. Trodde inte på att jag dog. Jag
läckte bara, och jag behövde någon att ta emot mig. Hon försökte, gjorde det kanske ganska
bra.
Men egentligen borde jag väl göra något åt mitt vernissage imorgon …